02 maj 2008

Tillhör Landstinget

Den första tiden när Freja låg på neonatal tyckte man att hon hade en massa sladdar (oj vad vi var ovetades om framtiden!) och man vågade inte lyfta denna lilla fågelunge själva utan behövde hela tiden fråga personalen om vi fick hålla henne en stund. De kom då och hjälpte oss att flytta över henne till famnen.

Sen efter hjärtopertionen hamnade hon på IVA. Den första veckan (när hon opererades fem gånger) fanns det ingen möjlighet att hålla henne. Inte heller veckan därpå. Utan då fick man stå vid sidan av sängen och nöja sig med att klappa henne och längta efter att hålla på riktigt. När den dagen kom var vi fyra personer som försiktigt samlade ihop alla sladdar och kablar och flyttade över henne till knät. Tiden gick som ni vet och vi blev kvar på IVA i två månader och varje gång hon skulle komma upp så var vi tvungna att be om hjälp. Just känslan : "Ursäkta, är det ok att jag tar upp henne?".

Tiden på hjärtavdelningen blev lite annorlunda för då hade Freja knappt några sladdar och vi tog upp henne utan att behöva ha personal som hjälpte oss med "flyttlasset". När vi hamnade på eget rum och skulle sova med henne för första gången kändes det så konstigt och skrämmade. Vi hade henne uppkopplad till en syresättningsapparat men man kollade 100 gånger om hon verkligen andades och att allt var ok. Man var inte så kaxig när man låg det själv första gången och det kändes som man hade en tickande bomb brevid sig som kunde hitta på vad som helst!

Något som jag kännt mycket sen Freja föddes är -" Är hon verkligen våran, ska vi få ta med henne hem?" Denna underbara krabat som man kan sitta och kolla på i timmar! Är det sant! Sjukhusvistelsen har gjort att det känns som hon "Tillhör Landstinget" som det står på kläderna och att vi kommer dit och "lånar henne". Vill vi träffa henne så får vi gå till sjukhuset och umgås med henne för det är där hon bor.

Vi har kommit på oss själva att fråga personalen saker som är så självklara. Det klart vi får göra si eller så- hon är ju vår dotter! Men det känns inte alltid så självklart. Vi älskar henne så mycket men är samtidigt så rädda. Rädda för att hon ska bli dålig. Rädda för att vi ska göra nått som kan skade henne. Rädda för det mesta ibland.

Igår när hon blev så akut dålig trodde jag att "lånetiden" hade gått ut, att vi hade fått vår tid med henne, men nu ser det som vi fick förlängt...

8 kommentarer:

Anonym sa...

Forstår jer fuldt ud, men husk:
Den kærlighed I viser Freja er unik og for evig...ingen lånetid!
Intet sygehus eller personale kan komme imellem jeres bånd!
Jeres kærlighed er det bedste og lever for evigt!

theresa sa...

Varje dag är en gåva...varje dag blir till ett minne...känslor växer...så länge Freja lever och andas lever vi i hoppet om att framtiden är er tillsammans. Det hoppet kommer vi inte ge upp på. Kram T

saralee sa...

Ge inte upp hoppet nu!!! Det är så tufft för er men som vi har sagt innan så är Freja en kämpe...kram

Anonym sa...

Håller tummarna och hoppas alla tankar till er och Freja som känns så starka kan hjälpa till en bättre tid framöver......
Barbro o Ingmar

Anonym sa...

Hälsningar till er tre som kämpar på så mycket.....Vi tänker på er och hoppas,hoppas att det ska hjälpa i alla era vändor med lilla Freja.Stor kram från fam. på Härnavägen 14 i Hökerum

Anonym sa...

Hoppet är det sista som sviker oss....glöm aldrig det. Försök vara starka så gott det går förståss, så ger Ni lilla Freja kraft att orka..... Vi tänker på er och hoppas!
Kram från Johanna, Reine & Olle.

Unknown sa...

Hej Jossan! Har så många gånger sett adressen till denna sidan via din facebook, och tänkte idag att nu måste jag gå in och kolla vad detta är.. Har nu suttit i säkert 40 min och läst alla dina inlägg ( du skriver ju helt otroligt bra! ) och storgråtit!! Fy vad mycket jobbigt ni behövt vara med om, man blir ju så berörd att man känner sig helt tom i kroppen just nu.. över hur maktlös man också är såklart!! Men tjejen, fortsätt kämpa, i motgångar blir man starkare, det är ju såklart så även för lilla Freja, och för er, som du själv skrev innan, efter regn kommer solsken, det är vi många som håller tummarna för nu, stor kram till dig!!! Viktoria B

Anonym sa...

Kram på er alla tre.
Har inte varit inne och läst på hela veckan pga att jag legat i sängen med feber. MEN vad fan... vad är det att gnälla över när jag läst vad som har hänt er. Sitter framför datorn och läser, medan maten ska bli klar. Tårarna rinner och så tänker jag på vad livet är orättvist ibland. Har inte lilla Freja och ni haft tillräckligt med motgångar. Allt har ju varit så bra den sista tiden och så händer detta. Men både hon och ni är ett kämpar team av guld.
Vi tänker på er. Massor med kramar till er ifrån fam Jacobsson