I fredags kom min mamma och svärmor ned till oss. Tobbe åkte hem på fredagskvällen för att göra de sista förberedelserna inför folkracet och mödrarna sov över. Vi hade en riktigt mysig kväll med god mat och vin. Innan vi somnade så sa mamma: -"Tänk om jag snarkar i natt?" Klockan 03,30 kickade vi ut henne till sofforna i huset. Så illa var det.
Med 3 timmars sömn åkte jag hemåt efter att ha kollat att Freja verkade under kontroll. Det är alltid som att "komma ut ur bubblan" när man åker iväg, även om det bara är till ICA. När jag satt i solen i brassestol på tävlingen så kändes allt så overkligt. Tobbe gjorde en superbra insats och vann C-finalen. När sista loppet var klart kollade jag min mobil. 1 missat samtal, 1 röstsamtal från mamma. Freja var på IVA. Helvete. Panik. Ringde Tobbe och snörvlade och han sprang ur depån, fortfarande i sin overall, och vi kasta oss i bilen och började köra mot Göteborg. Tankar som "Varför åkte vi?", "Vi skulle varit där", "Hur illa är det?" snurrade som en tornado i huvudet.
När vi äntligen kom fram så var läget stabilt. De hade gjort den bedömningen att hon var i större övervaknings behov än vad de kunde ge henne på hjärtavdelningen och de var rädda att hon skulle "tippa över kanten" som hon gjorde med sin blodförgiftning när hon blev så dålig. Vissa värden hade blivit sämre och man ville vara på den säkra sidan. Ok, då kunde man pusta ut.
Det hade varit en bra dag med ett dåligt slut.
19 maj 2008
IVA here we come
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej vännen! Vad skönt att ni fick ett litet avbrott från sjukhuset i alla fall, och samla lite nya krafter :) Freja har tur som har så fantastiska föräldrar som ni! Vi tänker på er! Kram kusinen i Sthlm med familj
Hejsan family!
Det var inte roligt att dan slutade så men det var nog gott för er att komma iväg lite!! Hoppas att det är bättre med Freja nu och att ni har fått ta igen lite sömn. Här är allt bra, vi är helt sålda på ett hus men jag berättar mer när jag ringer.....jag är alldeles kär!!
Kram så hörs vi
Sara m familj
Hallå!
Kan berätta för er som läser att Tobbe hann inte stanna kvar till prisutdelningen på Folkracet, så jag som delad förare till bilen fick kliva upp högst på prispallen och ta emot hans pokal och de andra grabbarnas handklapp för god kamp, många lustiga leenden dök upp...Den står i säkert förvar här tills vi kan dricka champagne ur den!
Skicka en kommentar