Under de fem månader som vi varit här har vi aldrig fått ett samtal från sjukhuset att Freja blivit dålig. Men i går morse kl 07,00 ringde min mobil med dolt nummer. Freja var dålig. Vi skyndade oss till avdelningen och möttes av en blå/grå, utmattad liten tjej som knappt kunde andas. Hon hade haft andningsuppehåll sa personalen, som för övrigt inte hade dragit igång nått större larm. De annars så duktiga personalen stod ganska lama och jag sa till dem att de skulle börja handventilera Freja eftersom jag visste att hon skulle vara lågt syresatt.
Ett blodprov hade tagits innan vi kom och det var först när provsvaren kom som det blev fart på dem. Hon brukar vanligtvis ligga på 75% i syresättning och låg nu på 32% och hennes lactat (mjölksyran som ska ligga under 2) låg på 17. Att hon hade hög mjölksyra innebar att kroppen var extremt trött och inte orkade andas själv och cirkulera blodet.
Vi leddes ut till ett samtalsrum av en sköterska medans narkospersonalen jobbade med henne. Den snälla sköterskan satte sig ned med oss och skulle vara sällskap. Jag förklarade för henne att "vi har varit med förr" och att hon kunde gå.
Freja rullades upp till IVA och fick respirator och sövdes ned och så hennes kropp skulle få vila. Hennes värden förbättrades under dagen och hon var ganska stabil men de ville fortsätta ha henne nedsövd.
Skrev jag i förrgår att hon höll sig på mattan? Inte längre. Nu ramlade hon av. Jädra skit.
1 kommentar:
God kväll! Jag är bara så fruktansvärt impad och jag kan inte dsäga det nog!! Hur dålig lill Sessan än är och hur tufft ni än har det så ser du alltid något positivt i allt det jobbiga....ni är toppen!!! Lessen att hon varit så dålig men vet nu att hon är bättre och att pappsen tom fått ett litet leende..hon är la för go, vår lilla Sessa. Kram på er så hörs vi i morron
Sara m familj
Skicka en kommentar