11 januari 2009

Min farmor

I fredags var jag på min farmors begravning. Hon dog samma dag som vi åkte ner till Göteborg med Freja innan jul. Har knappt hunnit att känna efter, eller förstått det hela, men poletten trillade ner när jag satt i kyrkan och kollade på kistan som stod så fint dekorerad med hennes favoritblomma, amaryllis. Hur lätt är det att hålla tårarna borta när de spelar "Tryggare kan ingen vara", "Amacing grace", "Jag har hört om en stad ovan molnen" och "Blott en dag"?

I kyrkan slogs jag av tanken hur fruktansvärt det måste vara att gå på en begravning när det är ett barn eller nån som "inte har levt färdigt". Farmor var ju trots allt 92 år och har levt ett helt liv så det var dax för hennes del.

I farmors dödsannons i tidningen uppmuntrade mamma och pappa att folk skulle skänka pengar till Hjärtebarnsföreningen och under middagen på begravningen kunde man lägga pengar i en skål. Tycker det var ett jättebra initiativ och de fick en hel del pengar.

Hujeda mej. Nu är det gjort i alla fall.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja det är inte lätt med begravingar men det är ett bra avslut och kunna ta farväl. Jättefint ni gjorde med insamlingen!
Jättekramar!
MoDE

Jonatan & Frida sa...

Kram kram Frida

Hannah sa...

Ja det är fruktansvärt att gå på begravningar där de inte har "levt färdigt". De senaste jag varit på va dels min mormors och hon hade levt färdigt men sen va jag på en 6-månaders bebis begravning och det va helt fruktansvärt kort efter det en drygt 20 årig killes begravning inte heller kul och nu på Fredag är det dags igen och han skulle blivit (jag tror) 39 nu i Januari.
6 månaders bebisen hade hjärtfel som inte gick att fixa så du kan ju tro att det va det enda jag tänkte på under, framförallt resan ner till Göteborg och även hela vistelsen där.
Hoppas det fortsätter med mindre kräk för Freja och framförallt inge blod!!! Det lät jätteläskigt!!!
Ha det bra....