Trött

I torsdags upptäckte vi att halva Frejas mage var stenhård medans den andra hälften var mjuk och fin. Vi ringde in och sköterskorna tyckte absolut att vi skulle komma in med henne på fredagen så det gjorde vi.

Fick en underbar läkare som trodde att det var förstoppning. Efter att vi gjort en bukröntgen satt vi och väntade på att de skulle komma och säga att så var fallet, men i stället så kom de och sa att röntgen inte visade något galet. Med en gång kom den bekanta magontet tillbaka. Faan, vad är det nu på gång...

I förbi farten hade vi sagt att Freja hade en cysta i sin högra njure och den ville man nu kolla upp med ultraljud. Direkt när läkaren började undersökningen såg vi njuren. Men nu var den mycket större och totalt fylld med cystor. Hela njuren var förstörd.

Under vårt första möte i aug med Doktor Orm sa vi att de måste hålla koll på hennes cysta. Sen har vi påmint honom titt som tätt och nu är det för sent. Vet inte om det hade gått och rädda nån del av njuren men denna gången kommer han inte kunna slingra sig ur situationen när jag skäller på honom.

I morgon ringer de till Göteborg och förmodligen kommer det behöva göras en CT röntgen (en sån när man åker in i en ring) och sen får vi se vad som händer.