14 juli 2008

Så nära...

Freja snubblade på mållinjen till att hålla ut tills operationsdagen. Under dagen så har hon blivit ordentligt "rutig" (vilket innebär att blodcirkulationen har problem) under ett flertal tillfällen och haft det väldigt kämpigt men man har avvaktat i hopp om att det ska bli bättre. Nu ikväll blev det för mycket för henne och personalen på hjärtavdelningen fick larma narkorsjouren som kom ner och avgjorde att hon måste upp till IVA.

Efter att ha stabiliserat henne sa läkarna att de inte ville äventyra hennes chanser med att bli sämre innan tisdag, så de underlättade för henne genom att söva ner henne och lägga henne i respirator. (ni börjar också lära er tillvägagångssättet nu eller?) Det sista vi hörde innan vi gick hem nu i natt var att om crp inte har stigit så kommer de nog starta operationen i morgon bitti. De vill inte riskera att hon blir sämre, dessutom anser kirurgerna att hennes kollapser kan bero på att hon är i behov av operationen.

Jag är så ledsen. Min plan var att vi skulle ha det extra mysigt i morgon, sista dagen inför operationen. Bära runt henne tills armarna domnade bort och sett till att hon hade det så bra som möjligt - för jag vet att det kommer dröja innan man får hålla henne, höra hennes röst och att hon kommer ha en väldigt kämpig tid framöver.

Vi hann inte. Nu ligger hon med slangen i näsan och sover djupt och jag hann inte säga hej då.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej vännen!
Tänk inte att du inte hann säga hejdå. Du har säkerligen sagt " vi ses sen" till henne flera gånger och det vet hon även denna!
Hon kanske tom har lättare att återhämta sig efter denna operationen och då dröjer det inte så länge till ni får höra hennes röst!
Jag är inne och läser här varje dag men kan inte göra inlägg när jag kollar på min PDA...
Massor med kramar och än en gång håller vi alla tummar och tår för Freja!
M

Anonym sa...

Jag hoppas verkligen att operationen blir av i morgon och att CRP-värdet sjunker.
Så var det ju för min lillkille. Han åkte in och ut från BIVA under flera månader och blev aldrig bättre. Till slut bestämde de sig (trots att han var rätt dålig) för att operera ändå. Och det var ju verkligen det som behövdes för efter det, med ett starkt helt hjärta, så försvann rätt mycket av den andra skiten också.
Sen så håller jag med Abbes pappa om att ni måste hitta på något under operationen, annars kommer ni att bli galna. Sitt inte i en väntsal på sjukhuset och häcka! Vi sprang runt på stan och spelade backgammon i flera timmar på ett fik.

/Anna

Anonym sa...

Håller alla mina 52 tummar

S F FF

Anonym sa...

Stackars er ! jag håller tummarna inför operationen ! massor av kramar Emma B

Eva-Lena sa...

Tänker på er och håller tummarna att allt går bra.
Kram Eva-Lena

Abbes pappa sa...

Det kommer att bli bra. När Freja vaknat och mår lite bättre kommer ni säkert att ha fått en helt ny tjej.

Jag håller tummarna så jag inte kan göra något annat.