31 juli 2008

Transport




I morse knackade det på dörren. Jag satte mig yrvaket upp i sängen.

- "Oj förlåt väckte jag dig?" sa en man som skulle göra ultralud på Freja
- "Nej, absolut inte!" (varför erkänner man aldrig att man nyss låg och sov som en gris?) "Jag har varit vaken länge!"

Det har varit en lång dag. Ultraljudet gick fin fint och de bestämde med Borås att en ambulans skulle komma och hämta oss kl 12. Klockan blev 15 - och ingen transport. Kl 18 kom den äntligen, bara sex timmar försent. Jag försökte lugna mig med att har vi väntat i över sju månader på att komma från Göteborg så kunde vi vänta ett par timmar till!

Vi fick ett riktigt varmt välkomnande på Borås sjukhus! Tre underbara sköterskor hade väntat hela dagen på oss och blev så glada när vi kom. De passade upp oss med mackor och allt annat vi kunde förväntas behöva. Det kändes som vi var de enda personerna på hela avdelningen för det var helt stendött. Vi är ju vana vid att man nästan blir överkörd i korridorerna i Göteborg av alla trehjulingar och här är det helt lugnt! Vi stormtrivs redan, men har förklart för dem att vi kommer inte bli långvariga! Jag kan tänka mig att stanna över helgen, max, och sen tar jag en syrgastub och min tös och åker hem.

5 kommentarer:

saralee sa...

Du är la för underbar.....hem med Gullan bara så kommer Agge snart....

Anonym sa...

Jag blir så glad när jag läser allt du skriveroch tittar på fotona!!!
Ni är verligen värda all den lyckan som ni har nu och att få åka hem!!!
Bara njut och insup allt!
Kramar
MoDE

agnespappa sa...

Riktigt härligt låter det att ni får komma hem HEM snart. Vi ligger i örebro och får komma hem på tisdag som det låter. Agnes mår bara fint och här är det oxå lugna gatan i korridorerna på dagarna, men på kvällen så står alla mammor och håller låda utanför vårat rum som ligger precis brevid kaffeautomaten.

Anonym sa...

Hej vad roligt att ni blivit boråsare, för en kort tid. Man blir så glad för er skull att allt har blivit mycket bättre och ni snart är hemma. Kram Cissi

Anonym sa...

Äntligen Jossan!

Nu måste vi ses snart, kram kram Frida