Ekorrhjul

Efter att doktorerna pratat ihop sig om cystan beslutade de att man skulle göra en biopsi, att de under narkos sticker en nål in i cystan och tar ett prov.

Freja kändes sliten idag. Alla kräkningar av allt slem och stigande crp gjorde att det inte kändes ultimat att göra en biopsi för hennes del. Enligt planen skulle hon sövas och läggas i respirator som sedan skulle tas bort direkt efter undersökningen. Uti fall att, så fanns det en plats för oss på IVA om det skulle behövas och jag kände på mig att den skulle komma till användning...

Sköterskorna ringde en timma senare och berättade att undersökningen hade gått bra. Den vätska som de dragit ut hade skickats på analys, men Freja ville inte börja andas när de var klara. Hon som djupt och tyckte att det var smidigt att inte behöva andas själv. Därför hade hon rullats upp till intensiven - som jag befarade!

När vi fick träffa henne så var hon inte längre nöjd med att ha en slang i näsan och jag förklarade för henne att om hon inte andades själv så var det bara att gilla läget! Vi fick stå i skift och hålla händerna på henne så hon inte skulle dra ut respiratortuben ur näsan. Gång på gång så låste hon sig i andningen så sköterskorna behövde ge henne lugnande - vilket i sin tur gjorde att hon somnade djupt och inte andades själv - vilket ledde till att de inte kunde ta bort respiratorn idag.

Efter ett tag insåg personalen att hon bara tröttade ut sig genom att vara konstant hysterisk och ligga och fäkta efter tuben och gav henne medicin att sova på. Nu ligger hon med gula strumpor på händerna för att minska greppförmågan och är lugnare men forfarande inte nöjd så nattpersonalen lär ha att göra i natt.

Morgondagens mål: bli av med respiratorn.