Bakslag

Vikt: 3860 gr

Matmängd: 0 ml (förklarar nedan)

Sorry att jag inte har skrivit på ett par dagar men det har varit lite körigt! Jag sov hos Freja natten till i lördags och det gick ganska bra. På morgonen tog jag den dagliga tempen och den visade 37,7 grader. Tobbe kom och jag gick hem för att sova lite. Två timmar senare så ringde Tobias och sa att hon hade 39,5 för att sen med alvedon toppa 39,8. Freja brukar alltid vara go och glad och sällan vara ledsen (så säger väl de flesta mammor om sina barn?) men under dagen så var hon som en liten skör fågelunge. Mina föräldrar och Tobbes pappa var här och hon blev så ompysslad, till och med lite för bra i vissa fall. Vi fick säga till dem att låta henne vara lite, de hade så svårt att slita sig från sängen. Hon hade svårt med andningen och det blev som vanligt snabbt undersökningar så som lungröntgen och ultraljud på hjärtat. Röntgen visade en förtätning på ena lungan och de misstänkte att hon insjuknat i en lunginflammation. Givetvis ge henne det också! Eftersom de stack i henne som en nåldyna i 3 tim i måndags hörde vi spekulationer så som sepsis (blodförgiftning) så var väl detta bättre. Ok då.

På eftermiddagen försvann febern lika fort som den kom fast andningen var fortfarande ett stort problem. Avdelningsläkaren ville gjort en akut hjärtkateterisering på lördagskvällen men detta var inget alternativ när hon hade en infektion i kroppen. Friska barn och vuxna ligger på en syresättning på 100% i blodet men med Frejas hjärtfel ska hon bara ligga mellan 70-80%. För att nå upp till 70% brukar hon behöva ca 1 liter i flödet på syrgas. Detta får hon genom en tratt som ligger och blåser på hennes näsa. Fast under dagen låg hon runt 55 % i syresättning och med 15 liter (max vad man kan få) och vi fick ändå inte upp henne till normal nivå! Kändes superstressande och man försökte hjälpa henne med alla medel fast inget verkade hjälpa. Till slut tog vi på henne en grimma + tratten och då gick det lättare att komma upp till 70%. Thank God. Läkarna ville ha henne under hård bevakning så hon fick rullas in på sal 3. Där inne har hon tillbringat många nätter förr och det kändes skönt, elakt sagt, att inte behöva sova med henne när hon var så skruttig. Jag ringde innan jag somnade för att kolla hur hon mådde och hörde hur hon skrek. Det skar så i mig, sån jävla terror, kände mig som en svikare att jag lämnat henne. Somnade helt utmattad efter en urtömmande dag.

Igår, söndag, var Freja en helt annan tjej och det var så gott att se! Hennes CRP (infektionsvärde) hade i och för sig skjutit i höjden. Normalt ska man ligga under 8 och hon hade 210 så det var en klar bakteriell infektion. De satte in antibiotika redan på lördagen och den har gett resultat för hon verkar må mycket bättre nu. Däremot så har hennes pegg krånglat sen i lördags. När man matar henne så "läcker hon" på magen bredvid peggen så detta har resulterat i att hon får inte äta alls. Vi som har kämpat så och kommit upp till 40 ml och hade en sån fin uppmatningsplan! Usch vad jag klagar i detta inlägg men jag tycker faktiskt att det är lite orättvist att hon ska behöva gå igenom så mycket. Hör du mig nu gud så inga fler överraskningar - ok?