Mat, mat, mat

Vi håller på att sakta byta mat. Just nu har vi en mat som heter Enfamil. Den har vi haft i ett år, och det fina med den är att vällingen blir tjockare när den kommer ner i magen och ska vara svårare att kräkas upp (vilket Freja lyckas ganska bra med ändå).

Nu är det i alla fall dax för Nutrini och det går si sådär. Om vi stannar hemma och har en lugn dag kräks hon mindre men så fort vi är ute och far så kräks hon stora kaskader.

Vi kämpar. Och tvättar.