15 juni 2009

Ödet


Under vår tid i Göteborg lärde vi känna en massa underbara människor från alla håll och kanter. Vissa familjer, som denna som jag ska berätta om nu, har Gud tydligen bestämt att de skulle få lite jävligare än andra.

Efter att ha förlorat flera familjemedlemmar flydde N från kriget i Sarajevo till Sverige. Här i Sverige fick hon bröstcancer som hon besegrade. Träffade underbara A som i sin tur hade kämpat mot cancern i flera år. Han klagade över värk i benet när han gjorde lumpen men fick inget gehör av läkaren där. När lumpen äntligen var över så gick han till en annan doktor som konstaterade att han hade cancer i benet som fick amputeras. Tyvärr hade det redan hunnit sprida sig till ytterligare en tumör i lungan.

Tillsammans fick det en gudomligt söt tjej som föddes med tarmarna utanför magen. I nästan sju månader var de på sjukhus och kämpade med många motgångar innan de äntligen fick komma hem till Norrköping.

I december åkte hela familjen till Danmark för att fira jul med A:s familj. De blev kvar. Cancer kom med stora, aggressiva steg till A och sen dess har han i stort sett legat på sjukhuset hela tiden. Det sista tiden har stundtals varit riktigt kritisk men lugnar sig tillfälligt. Nu har de bestämt sig att de ska gifta sig, så i helgen åker vi ner till Köpenhamn för att gå på det mest känslofullaste och finaste bröllop jag någonsin kommer att gå på.

Jag sa till N att jag kommer behöva en hel rulle med Torkypapper för jag kommer gråta så.

6 kommentarer:

tess sa...

ja, vad ska man säga.. ibland undrar man om det finns någon gud över huvudtaget!!

Jonatan och Frida sa...

Vad orättvist allt kan vara... men du kan glädja dig åt att det kommer vara det finaste och mest känslosamma bröllop ever iaf :) Kram och hälsa att nu finns det fler som tänker på dem!

Frejas moster sa...

Önskar N och A den underbaraste dag och hoppas de vet att många tankar är hos dem!!!

Anonym sa...

Ja papper kan ni verkligen behöva!
Jag blir tårögd när jag läste och detta har du ändå berättat för mej innan.( då med samma reaktion.)
Jag vill önska dem all lycka och att vinden vänder och för med sig tur, med detta bröllop!!!
Jätte kramar!
malin

Hanna sa...

Nej.. tårarna rullar när jag läser detta..skit också. Hoppas nu att turen äntligen kommer! Hälsa dom att vi tänker på dom och gratta dom på bröllopsdagen med en stor kram!

O, Gud vakna upp nu!!

Anonym sa...

Ja ibland undrar man om man inte någon där uppe kan sprida på eländet och ge fler tillfället att öppna upp ögonen för livetsskörhet istället för att köra slut på en hel familj och dess anhöriga. De kan iaf glädja sig åt det varma bemötande jag antar att ni givit dem och kommer ge på bröllopet. Dina ord från Grötö-njut när man kan , uthärda när man måste har blivit ett motto nu när vi siktar mot Claras dop på söndag men hon har blivit dålig igen, kanske knappen som för Freja som spökar.