
Under vår tid i Göteborg lärde vi känna en massa underbara människor från alla håll och kanter. Vissa familjer, som denna som jag ska berätta om nu, har Gud tydligen bestämt att de skulle få lite jävligare än andra.
Efter att ha förlorat flera familjemedlemmar flydde N från kriget i Sarajevo till Sverige. Här i Sverige fick hon bröstcancer som hon besegrade. Träffade underbara A som i sin tur hade kämpat mot cancern i flera år. Han klagade över värk i benet när han gjorde lumpen men fick inget gehör av läkaren där. När lumpen äntligen var över så gick han till en annan doktor som konstaterade att han hade cancer i benet som fick amputeras. Tyvärr hade det redan hunnit sprida sig till ytterligare en tumör i lungan.
Tillsammans fick det en gudomligt söt tjej som föddes med tarmarna utanför magen. I nästan sju månader var de på sjukhus och kämpade med många motgångar innan de äntligen fick komma hem till Norrköping.
I december åkte hela familjen till Danmark för att fira jul med A:s familj. De blev kvar. Cancer kom med stora, aggressiva steg till A och sen dess har han i stort sett legat på sjukhuset hela tiden. Det sista tiden har stundtals varit riktigt kritisk men lugnar sig tillfälligt. Nu har de bestämt sig att de ska gifta sig, så i helgen åker vi ner till Köpenhamn för att gå på det mest känslofullaste och finaste bröllop jag någonsin kommer att gå på.
Jag sa till N att jag kommer behöva en hel rulle med Torkypapper för jag kommer gråta så.